Oj vad jag är sölig på att uppdatera, men ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag skulle kunna prioritera att blogga.
Nåväl, hittade en artikel på Growingpeople, vet inte hur jag kunnat missa den eller så har jag läst den för väldigt längesen. Den var i alla fall bra! Jag tycker om att läsa och se hur saker och ting inte alls behöver vara som jag har fått lära mig från vår kultur. Pappa ska jobba, barn ska ha eget rum och spjälsäng och så vidare. Tycker det går utmärkt att göra som det känns naturligt istället och tydligen finns det fler!
Udda dag idag. Började redan vid halv 5, “Vaken” följt av “Morgonprogrammet” i P4 på squeezeboxen i köket. Sen var det en mycket trött bäbis som tog en tupplur framåt 7. Första tuppluren följdes av en andra i vagnen framåt 10, där i krokarna passade även jag på och vilade en stund innan jag tog över vagnen och promenerade tills han vaknade.
Lunch på det! Rullade hemåt och kokade linssoppa, Mia hälsade på och hjälpte till att äta upp, mycket trevligt! En glad bäbis åt rekordlunch och försökte imponera på sällskapet med diverse stunts i barnstolen (äta själv, knuffa bordet, spruta mat på pappa, klättra upp på bordet etc).
Framåt 14:30 så, bäbis börjar bli lite trött igen. I vagnen och ut, tid hos optikern om en timme, bussen går om en halv. Sover ett tag och vaknar på stan. Så hem igen på vändande biljett vid 16, börjar bli en mycket hungrig bäbis nu (föräldrar med för den delen).
Hemma vid 16:20, jag gör gröt (stor portion), Petra fixar vego-stroganoff (Anna Skippers sojastrimlor, “beef-style”, äger!). Den nu vansinnigt hungriga bäbisen sätter i sig i stort sett allt på tallriken innan vi ens hunnit få vår mat på bordet. Petra passar sedan på att vila en halvtimme medan jag byter till pyjamas på bäbisen, sen somnar jag en halvtimme och vaknar ungefär när bäbisen börjar vara trött för kvällen.
Det började med Ditt kompetenta barn om jag minns rätt. Tror det var Hannes Holm som uttalade sig i någon av de där gravidtidningarna vi köpte, han sade något om att han läst den nu när barnen var stora och verkligen önskade att den hade funnits när de var små.
Jag tycker om Jesper Juuls synsätt, det känns så självklart när jag läser böckerna att det ju är så det måste fungera. I alla relationer, mellan föräldrar och barn och mellan vuxna. Att utgå från sig själv och att lära sina barn det, att inte bara reagera utan agera, inifrån och inte för den kortsiktiga belöningens skull.
Följ på Bloglovin